Om Volvo
Våren 1994, exakt en vecka efter att fusionen med Renault upplöstes, fick vi ansvaret för Volvos reklam i Sverige. Briefen var enkel och tydlig. Uppgiften klurig.
Nu skulle Volvo stå på egna ben igen. En liten biltillverkare på gränsen till nordpolen bland alla multinationella jättar. Strategin var given. Varumärket Volvo måste så snabbt som möjligt ta steget upp i premiumsegmentet. Bara då kunde man nå långsiktig lönsamhet med en volym runt 500.000 bilar.
Enkel logik. Men en svår nöt att knäcka på den svenska marknaden. Här var Volvo solklar marknadsledare med runt 25% andel. Det var vår egen folkbil. Sossecontainern. En stark position men riskabel. I fokusgrupperna beskrev unga människor Volvo som en bil för grånade gubbar i hatt. Långt, långt ifrån de tyska konkurrenterna Audi, BMW och Mercedes.
Premium betyder i allmänhet mindre volymer. Men hela Volvos infrastruktur i Sverige - återförsäljare, service, marknadsföring osv, var dimensionerad för en extremt hög marknadsandel. Att gå från över 20% till mindre än hälften skulle inneburit en gigantisk kapitalförstöring.
Alltså måste produktutveckling och reklam tillsammans göra varumärket så attraktivt att svenskarna var beredda att betala ännu mycket mer för det höga nöjet att äga en ny Volvo. Ingen visste om det skulle gå. Det lät som en snudd på omöjlig utmaning.
Idag 14 år senare vet vi att det gick. Volvos marknadsandel ligger kvar, strax över 20% (2007) trots att det genomsnittliga priset på en ny Volvo ökat radikalt.
Tätt ihop med skickliga och ofta modiga kamrater på Volvo gör vi allt från stora lanseringar till små annonser för vinterdäck på köpet.
Tillsammans har vi sett varumärket utvecklas med förbluffande fart och vårt knåpande har dessutom resulterat i en stor hög med olika utmärkelser, ett Grand Prix i Cannes, till exempel. Och titeln årets marknadschef i Sverige tre gånger om.
Idag arbetar vi intensivt med både med det svenska Volvouppdraget och med internationella kampanjer på uppdrag av Volvo Car Corporation.